Ljuden blandar sig såhär på förmiddagen. En bil som drar förbi. En hund som skäller(min), ett barn som pratar på och berättar sin lek- lika mycket för sig själv som för åhörarna (även barnet är mitt), kaffebryggaren som bubblar och jobbar för att jag ska få det svarta guldet.
Mina naglar är sorgset korta. Men jag målar dem och filar dem och oljar dem och de skrattar och fnissar tillbaka och jag målar dem i starka roliga färger. Mina fötter känns trötta och torra så jag får alla i familjen att massera dem. I badet filar jag dem, smörjer dem efter och de gonar i sängen och vilar där tacksamma och laddar inför nästa dags spring. Jag är väldigt medvetet om hela min kropp. Det är en bra kropp. Om än en smula överviktig och en känsla av att vara klen så vet jag att det inte är så. Tacksam är jag för min starka grundfysik. Än är det dock inte tid att börja träna. Jag måste ha tålamod. Just nu går min tillvaro ut på att tycka om hela mig igen.
Kaffet är klart. Vi syns.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar