Jag skrattar massor i smyg. Det finns så många egna människor här i världen. En del vill man applådera. En del vill man bara gå ur vägen för.
Och så har vi dom som pratar högt och tvingar sin omgivning till ofrivilligt deltagande. Fick en sådan bakom mig på tunnelbananen i dag.
Jag älskar att åka buss och TB- det är något med att sitta still i en rörelse framåt- eller bakåt för den delen- och att vara mellan 2 positioner som jag finner rofyllt.
Tjejen bakom mig pratade så högt i sin mobil att jag först blev lite chockad och sedan omöjligt ens kunde höra mina egna tankar.
Bra uppfinning: Freestylen numer MP3.
Lugn satte jag in plopparna i öronen och vrålade på Veckans Kicka-I-Gång-Låt.
VIPS! Så var resan ett nöje igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar